|
Män stödjer den globala kvinnostrejken LÅNGVARIGA FÖRÄNDRINGAR När jag såg kvinnor i Uganda och Peru agera den 8:e mars 2000 för att kräva vad kvinnor (och män) kräver i Storbrittanien, tänkte jag att nu har vi chansen till varaktiga förändringar, för de kan inte spela ut oss mot varandra den här gången. När jag använder kommunal-trafiken i Storbrittanien vet jag inte NÄR jag kommer att komma fram eller ens OM jag kommer komma fram helskinnad. I Argentina är nu hela tågsystemet nedlagt. Den Globala Kvinnostrejken är ett tillfälle för mig att sätta mig emot dessa försämringar överallt, att protestera och veta att jag inte underminerar kvinnor eller någon annan med mindre social makt än mig, vilket befriar mig från skuldkänslor och den tvekan som följer på dem. Benoit, invandrare från Quebec. KVINNOR FÖRTJÄNAR FLER DAGAR AV BETALD VILA Jag tycker att det är extremt viktigt att göra kvinnors arbete synligt, eftersom deras arbets-förhållanden är riktigt omänskliga. För, förutom att arbeta hela dagen lång, måste kvinnor ta hand om sina barn och också stå ut med sina män och, som om detta inte var nog, ta hand om de gamla och sjuka i hemmet. Och det värsta är att inget av detta arbete är avlönat, ännu mindre erkänt. Vidare, när mors dag kommer eller när det är mammans födelsedag, är presenterna alltid köksredskap eller något annat redskap (tvättmaskiner, torktumlare) för att göra detta arbete "enklare", istället för att ge dem något personligt med mer smak…någonting de kan använda för sig själva. Jag stödjer strejken, efterom halva människosläktet förtjänar att ses som halva människosläktet, som en olöslig del av helheten, men med alla dess rättigheter och på villkor att de har samma möjligheter. Jag tycker att kvinnor förtjänar denna strejk och fler strejker och fler dagar av betald vila. Kvinnor förtjänar mäns stöd, det är viktigt att fler män sluter upp bakom dessa krav och att vi alla tillsammans lyckas med att få den världsomspännande kvinnostrejkens krav respekterade och förverkligade. Francisco Nucamendi, Radio Producent, San Cristobal las Casas, Chiapas. FÖDD OCH UPPVUXEN I EN BRITTISK KOLONI Som en man född och uppvuxen i en före detta brittisk koloni, är jag personligen medveten om de allvarliga orättvisor som fortsätter även efter så kallat "oberoende" under neo-kolonialismens obarmhärtiga fot. Det är ett obestritt faktum att den mest exploiterade och förtryckta sektorn under dagens Globalisering, och definitvt den största, är kvinnor boende i länder i de Södra regionerna och Östeuropa. Min mamma, som gjorde den största delen av hushållsarbetet och som outröttligt tog hand om oss är idag handikappad, medan rollen som ensam förälder spelad av en av mina systrar, som ägnar det mesta av sin tid med att ta hand om sina barn, är oerkänd, ännu mindre betald. Utöver detta kom de skarpa motsägelserna av detta patologiska samhälle nära mitt hjärta när ett kvinnligt hembiträde (väldigt dåligt betald i Sri Lanka) som kärleksfullt såg efter mig när jag var barn och som jag tyckte om, senare dog som en utfattig mental patient medan hon "bodde" på gatorna i förorterna till Columbo. Den Global Kvinnostrejken förenar sådana kvinnor (och män) över nationella gränser i en samtida aktion som kräver ett slut på låga löner, oavlönat arbete och överarbete, medan det visar det angelägna behovet av ett samhälle som visar omtanke och försäkrar självstyre och jämlikhet. Nirmal Fernando, (CURL) Sri Lanka – Storbrittanien LIKA LÖN Jag har lagt ner mycket arbete på att kämpa för lika lön för lika arbete. Det är smärtsamt att se människor arbeta, för att sedan få mycket mindre betalt än någon annan som utför arbete av lika värde och sedan bli behandlad i enlighet med denna låga lön, speciellt när det är någon som står dig nära. Och naturligtvis händer det alla kvinnor i min omgivning. Den Globala Kvinnostrejken är för mig en möjlighet att hjälpa till med att motarbeta sådana löneskillnader och den efterföljande nedervärderingen av människor. Och efter att ha sett vilken succé förra året var, och det nöje människor fann i att sätta sig emot globalisering med en global strejk, har allting återigen blivit möjligt. Sam, USA – Storbrittanien ORÄTTVISA HAR OROAT MIG SEDAN BARNDOMEN Under min barndom i Ghana, såg jag min mamma och de andra kvinnorna utarbetade för att hålla uppe samhället och familjen. Medans detta hårda arbete aldrig var belönat med penninga medel, så var kvinnliga medlemmar av mitt lokala samhälle, i Ghana där jag växte upp, även traditionellt förtryckta när det gällde självbefrämjande och framsteg. Den Globala Kvinnostrejken och dess krav gav mig den första möjligheten någonsin att se ett klart och tydligt gensvar till denna orättvisa, som har oroat mig sedan barnsben. Explo Nani-Kofi, politisk fånge som flydde internering i Ghana och nu är politisk flykting i Storbtittanien. TILL KVINNOR I ALLA LÄNDER NATURPOJKE Strejken förra mars öppnade mina ögon- att en uppmaning att "stoppa världen och förändra den", från och till gräsrots-kvinnor, fick ett sådant entusiastiskt världsomspännande svar. Det är uppenbart för mig att saker håller på att hända! Och saker som jag vill ska hända. Till att börja med har det uppmuntrat mig till att ta på mig en större del av "kvinnoarbete" i mina vardagliga personliga och politiska relationer och skärpt min medvetenhet om det när jag inte gör det. För det andra (och en mycket viktig anledning för denna "naturpojke", som passar bättre ihop med fåglar och insekter än människor), kräver strejken en värld som värderar kvinnors arbete och liv och därför hela mänsklighetens överlevnad, inklusive min egen, vilket också är grunden för en värld som värderar resten av skapelsens arbete och liv. Dean, Payday/USA PERSONLIGA SAKER PÅ VÄRLDSCENEN Omfattningen och betydelsen av den Globala Kvinnostrejken är så vid att den på en och samma gång talar till de saker jag personligen känner till och till världscenen. Vilka problem vi än står inför som män och människor i Nord är vanligtvis mycket värre för kvinnor och människor från Syd. Så många av oss är i situationer där vi tvingas bryta mot lagen: tvingade att snatta för att få tag i anständig mat, speciellt för våra barn, eller att uppge falskt namn och adress för att undvika böter om vi är ertappade utan giltlig biljett när vi reser. Som en judisk man läste jag strejkens attack på militärbudgetar och kravet på rörelsefrihet som ett ställningstagande både mot anti-semitism och mot den Israeliska regeringens rasism mot Palestinierna. Med sloganen "ett slut på lågavlönat och oavlönat arbete och överarbete", har strejken gett mig den viktiga möjligheten att stå tillsammans med den största delen av världen. Michael, Storbrittanien IRLAND BEHÖVER STREJKEN SOM ALDRIG FÖRR De talar ständigt om för oss att vi lever i en blomstrande ekonomi och borde sluta upp med våra klagomål. Men i industri efter industri är det strejker och strejkhot- de flesta av dem med en majoritet av kvinnliga anställda- sjuksköterskor, lärare, flygvärdinnor, bankanställda, domstols tjänstemän- och ständigt hör vi de strejkande säga att de inte står ut med att inte ha sitt arbete erkänt och värderat- precis samma ord som den Globala Kvinnostrejken använder! Kvinnor blir ändlöst trakasserade till att bli en del av arbetsstyrkan, det finns arbete så det räcker och blir över för dem säger politiker och ekonomiska slavdirivare- men vilket slags arbete? Deltid eller flexibel arbetstid, 24 –timmars jour, skamliga lönenivåer, sju dagars tillänglighet, självklart inget hänsynstagande till deras dubbla arbetsdag med hushållsarbetet och dessutom en ständig rädsla för att bli avskedad när affärslivet "rationaliserar", "skär ned", beslutar att...eller helt enkelt lägga ner och omlokalisera till Thailand eller Vitryssland där de kan komma undan med ännu lägre löner. Den Irländska högkonjunkturen är så uppenbart uppburen på de irländska kvinnornas böjda ryggar att det till slut ser ut som om signalerna kommer nå fram. Förra veckan skickade Galway Men’s Support Group (helt utan påtryckningar) ett solidaritets meddelande plus ett finansiellt bidrag till den Globala Kvinnostrejken! John Arden, pjäsförfattare, Irland ATT ERKÄNNA DETTA GLÖMDA ARBETE Mitt stöd för den Globala Kvinnostrejken 2001 är utan reservationer. Så mycket viktigt arbete pågår utan erkännande. Ända tills detta "glömda arbete", som oftast utförs av kvinnor, får ett erkännande kommer....av skadliga, meningslösa och omänskliga handlingar tillfogade de fattiga att fortsätta ominskat. Jag tror att lön för hushållsarbete, barnpassning osv är början på en rättvisare fördelning av tillgångar. Det är också nödvändigt att det fantastiska volontär-arbetet som pågår i kampanjer för att bevara vår miljö, bekämpa orättivsa och bygga upp gemenskapen i samhället är erkänt som essentiellt, viktigt och betalbart arbete. Som mentalskötare är jag medveten om den ökade pressen, framförallt på mina kvinnliga klienter, från att inte bara behöva utföra huvuddelen av hushållsarbete men också hantera bördan av daglig ekonomisk kris. Ett monetärt erkännande av deras arbete skulle göra stor nytta för deras situation och öka deras chanser att hålla sig friska. Cerdic, Australien ATT UTROTA DENNA ORÄTTVISA Skulle inte du bli arg om du fick veta att du arbetade hela ditt liv vid sidan av någon som gör exakt samma jobb, på exakt samma sätt, under exakt lika lång tid, men fick mer betalt än du? Det är så det är för de flesta kvinnorna i världen, som kan arbeta en hel livstid och ändå bara bli betalda en del av vad de hade fått om de hade varit män. Och det gör mig arg. Och idag utför kvinnor samma arbete som män. Och också mer arbete, eftersom de ofta också sköter hushållet. Så vad jag än kan göra för att utrota denna orättvisa, så är det väl använd tid. Mark, Storbrittanien OROSSTIFTARE PÅ SEXTIOTALET Den Globala Kvinnostrejken 2000 har lärt alla män en läxa i vad som kan uppnås av en internationell, seriös, beslutsam rörelse. Och vad glad jag är att det kommer att vara en Global Kvinnostrejk 2001, i den växande omgivningen av anti-globaliserings demonstrationer från Seattle till Prag till anti-Bush’s installation i Washington. Jag började som orosstiftare på sextiotalet, och nu kan jag känna samma klimat i luften, men den här gången tvingas män lyssna till vad kvinnor har att säga och vi börjar förstå att vi inte behöver vara rädda för deras utökade makt. Det må ha tagit nästan 40 år, men vi är på väg och den här gången, förenade med kvinnor, kommer vi att göra rätt. Giorgio, Storbrittanien, invandrare från Italien. FRED PÅ NORDIRLAND Det var kvinnor som propagerade starkast för fred på Nordirland och byggde broar mellan samhällen för sina barns skull. Men i Irland, som överallt i världen, erkänns inte deras bidrag till samhället och ekonomin... Det är mycket uppmärksamhet just nu kring rörelserna mot globaliseringens omfattande orättvisor. Det är uppenbart att dessa påverkar kvinnor värst. Det är därför illa uttänkt att diskutera motstånd eller alternativ till globalisering utan att utplåna skillnaden mellan mäns och kvinnors liv i samhället. Jag stödjer därför oförbehållsamt den Globala Kvinnostrejken och ber män, var de än är, att stödja strejken i aktion och gärning och hjälpa till med att arbeta för en värld som "berikar allas liv". Brian Garvey, Armagh, Nordirland, student på Sheffield University Utgiven av Payday, ett nätverk av män som organiserar med
|