|
Investera i omsorg, inte i mord! Venezuela
– Revolutionen har en kvinnas ansikte I kölvattnet efter bombningarna av Afghanistan
och senare Irak har en av de största antikrigsrörelserna någonsin vuxit
fram globalt. I USA hölls 140 vakor i veckan, enbart i Los Angeles!
Samtidigt som tusentals irakier förlorade livet på grund av bomber och
invasion, bombarderades befolkningen i USA med krigspropaganda. Utan
Internet där vi kan dela med oss och ta emot information från andra gräsrötter
ocensurerat, hade det varit omöjligt att veta hur omfattande protesterna
var. Globala kvinnostrejken har arrangerat många antikrigsaktioner,
deltagit i många massmöten, demonstrationer, ’cacerolazos’ (protest
med slammer från köksredskap), vakor, manifestationer mm., på alla
kontinenter. I England håller vi i en gräsrotsprotest, först utanför Tony Blairs residens, och sedan vid Parliament Square i London, när vi anslöt oss till en två år lång dygnet runt-protest utförd av en ensam, beslutsam man. Vi finns där för att vittna och rädda liv, och för att låta de ohörda, de orepresenterade, göra sig hörda genom vår högljudda mikrofon som är öppen för alla. Först ut är Iraqi Women’s League. ”Vi
fruktar de fundamentalistiska religiösa grupperna, som en ockupationsmakt
blåser liv i… Folket i Irak har inte blivit befriade av USA. Vi har
utsatts för en barbarisk attack... ’Återuppbyggandet av Irak’ är
bara en förskönande omskrivning för det ohöljda rövandet av våra
resurser.” Medan
medierna berättar om offer ur USAs och Storbritanniens arméer, sprider
vi nyheter om de ännu fler dödsfall och de grymheter (inräknat sexuella
övergrepp) som det irakiska folket utsätts för av de ockuperande
styrkorna. Överallt
är det vi kvinnor som satsar våra liv på omsorg, och det är vi som
betalar det högsta priset för krig. Vi och våra barn utgör 70 % av
alla krigsoffer och 80 % av alla flyktingar. Det är inte överraskande
att kvinnor är ännu större motståndare till krig än män. Många män
vet detta, och sluter gärna upp bakom en manifestation initierad av
kvinnor. Varje förolyckad, varje civilt offer kriget för med sig är någon
mors dotter eller son. Precis
som med Irak censureras nyheter om förintelsen i Palestina av Israels
regering; De ser efter USAs intressen i mellanöstern, vilket ger dem möjlighet
att hamstra massförstörelsevapen, ockupera landområden, ödelägga hem,
bomba och skjuta civila (inräknat barn), ignorera FN-resolutioner…
nyheter censureras också om hur västerländska intressen i Afrika främjar
och beväpnar krig som har dödat och tvångsförflyttat miljoner. För
den globala marknaden, och för de regeringar som dyrkar den, är vår överlevnad
av låg prioritet. Men vi prioriterar det. Hur än regeringar försöker rättfärdiga
krig, i vilket land det än är, vilken folkgrupp eller religion det än
handlar om, finns kvinnorna där och visar på lidandet, och det tragiska
i förlust av människoliv. Liksom
kvinnor i Palestina, Kongo, Tjetjenien, Kashmir, Colombia och andra
krigsdrabbade områden försöker kvinnor i Irak och Afghanistan hålla
familjer och samhällen vid liv; utan vatten och el, och trots förgiftning,
odetonerade minor och bomber, uttömt uran… Fler
och fler anhöriga – mödrar, döttrar, partners, fruar – till
soldater i USA och Storbritannien kräver att deras familjemedlemmar
kommer hem nu, helskinnade och utan mer blod på händerna. 750 fruar och
partners till soldater startade kravaller i Fort Stewart, Georgia, när de
fick veta att soldaterna inte skulle komma hem. Vi vet alla att det är
kvinnor och inte politiker som plockar upp resterna när soldaterna bryter
ihop fysiskt och mentalt på grund av vad kriget har gjort mot dem och vad
de har gjort mot andra. De
flesta vet att ”massförstörelsevapnen” och ”Iraks befrielse” var
lögner och försökte stoppa invasionen. Trots detta skickade USA och
Storbritannien trupper att döda andra mödrars barn och riskera sina egna
liv, för att hjälpa Bush och hans brittiska, spanska och andra lakejer
att uppnå världsherravälde. När Bush och Blair agiterar för fler
trupper och mer pengar till det militära, kräver kvinnor och män överallt
att trupperna åker hem. Dessa regeringar och deras nickedockor i FN är
inte ute efter att återuppbygga Irak, utan att säkra det så de kan stjäla
från det, och slakta befolkningen. Varför skulle de annars använda
bomber med utarmat uran som gjort leukemi och andra sorters cancer vanligt
förekommande? Kvinnor i Irak vet bäst hur återuppbyggandet ska
prioriteras – det är de som arbetar varje dag med att rädda och skydda
liv.
Venezuela
– Revolutionen har en kvinnas ansikte Den 13 april 2002 inträffade det oväntade i
Venezuela: Ett folkligt uppror mot en kupp genomförd av inhemsk elit och
USA förde tillbaka President Hugo Chavez Frías till makten. I juli 2002 inbjöds kvinnostrejken till Caracas
av kvinnoinstitutet, och igen i april 2003 för internationella
solidaritetssforum för att fira årsdagen av upproret som räddade
revolutionen. Vi kom från Argentina, England, Guyana, Peru och USA för
att lära oss av våra Venezuelanska systrars bragder, sprida kunskap och
upprätta en relation av ömsesidigt stöd. Vi
visste redan att:
Vi berättar historien som aldrig hörs: Berättelsen om kvinnor i revolutionen. Vi berättar kvinnors historia så vi mer effektivt kan försvara en revolution som är en hävarm för alla som kämpar för att överleva och bygga en värld där allas liv och allas insats räknas. Vi fick veta att kvinnor var de första som kom ner från höjderna. De riskerade sina liv när de uppmanade soldaterna, som i sin tur var och en är en moders son, att enas med folket och rädda revolutionen. Vi fick veta att de hade format kooperativ, Bolivariska cirklar (gräsrotsorganisationer som arbetar för att förbättra vatten- och eltillgången, bostäder, hälsovård och läskunnighet… och för att försvara revolutionen) och hemmafrufackföreningar överallt. Eftersom det är kvinnor som sköter om och tar ansvar för allas överlevnad, och eftersom 70 % av alla hushåll i Venezuela styrs av kvinnor är det ingen överraskning att 6 av 10 cirkelmedlemmar är kvinnor. En del tillhör politiska partier, men varje samhälle fattar sina egna beslut och satsar på att förbättra service och skaffa resurser (ibland med soldater som arbetskraft och militär teknologi). Folk arbetar med projekt som vanligen är förbehållna politiker och byråkrater. På så sätt byts central makt mot gräsrotsmakt. Vi fick veta att vi kan se revolutionen i ansiktet på dem som utför den; Systrar och bröder i kooperativet Mano Amiga, på hotellet Ananco Hilton, hemmafruar, ensamma mammor… Strålande av engagemang och solidaritet är de fiender till girighet och privat förskansning. Efter att ha besegrat kuppen – genom att agera tillsammans som civila och soldater – har folket, kvinnorna i synnerhet, blivit medvetna om sin egen makt, och revolution går inte att stoppa. |