2000
DET MESTA ARBETET SOM KVINNOR GÖR ÄR OAVLÖNAT; ICKE ERKÄNNT OCH UNDERVÄRDERAT
Strejken fokuserar på kvinnors enorma bidrag till varje samhälle och varje ekonomi. Kvinnor får världen att gå runt och uppfostrar och tar hand om hela dess befolkning; men det mesta av arbetet vi utför är obetalt, inte erkänt och ovärderat. Denna brist på ekonomisk och socialt erkännande är en fundamental sexistsisk orättvisa som nedvärderar kvinnor och allt som kvinnor gör, och håller också våra löner 25-50% under mäns. Faktum är att även om några få kvinnor nu har högavlönade chefsjobb växer klyftan mellan kvinnors och mäns löner.

VI KALLAR FÖR ETT MILLENIUM SOM VÄRDERAR ALLA KVINNORS ARBETE OCH ALLA KVINNORS LIV
Kvinnor och flickor behöver och förtjänar en minskning av vår arbetsbörda, och finansiellt erkännande för vårt enorma bidrag. Mindre arbete, mer tid, fler resurser. En strejk är det bästa sättet att synliggöra kvinnors bidrag, behov och krav, för NÄR KVINNOR STANNAR, STANNAR ALLT! Kvinnor har strejkat förr – från Island 1975, till ett årtionde av ”Ledigt För Kvinnor” i 24 Länder (24 oktober 1985- 1994), till Schweiz 1991 och Mexiko 1999. . . Sådana aktioner har vunnit ökat erkännande för allt arbete som kvinnor utför, avlönat och oavlönat, och mer förhandlignskraft för våra krav - från lika lön till socialbidrag och barnomsorg.

VI STREJKAR INTE FÖR ATT NÅGRA FÅ KVINNOR SKA STIGA I HIERARKIN
Vi har fått nog av att sätta vårt hopp till kvinnor som uppmanar oss att stödja deras stigning i den ekonomiska och politiska hierarkin med löftet att när de kommer i maktfulla ställningar ska de rikta in sig på våra behov. Faktum är att kvinnor som har klättrat på maktstegen alltför ofta har använts emot oss, för att förklä regeringars försök att offra oss på den ”globala marknadens” altar. Precis som folk överallt anklagar regeringar för att inte representera någon av oss mot företagens girighet, anklagar vi kvinnor i regeringar för att inte representera kvinnor. Vi som rörelse håller på att lära oss att inte förväxla vissa kvinnors personliga ambitioner med vägen till alla kvinnors frigörelse och den totala omvandlingen av samhället.

VI MÅSTE FÖRÄNDRA VÄRLDENS PRIORITERINGAR
Nu när år 2000 närmar sig, är fler och fler människor medvetna om att en sådan omvandling är livsviktig: Världen kan inte fortsätta som den är. Från krig, hunger och sjukdom till växthuseffekt och annan ekologisk förstörelse, rasism och varje annan sorts utnyttjande – hög teknologi har inte ökat glädje eller välbefinnande för den stora majoriteten av oss, och har ofta haft skräckinjagande konsekvenser, som protester mot vapenhandeln, genmanipulerad mat, NAFTA och WTO har framhävt.

2001
Syftet med strejkkraven är att vara ett ramverk för att hjälpa dig att uttrycka de speciella behov som din situation frambringar. Genom att tala till kvinnors globala behov, sammanför de alla som tar del i Strejken, och ger varje lokal aktion internationell styrka. Därför hoppas vi att vilket krav du än framhäver eller lägger till, kommer du att ta med ALLA krav.

Flygbladet för 2000 producerades på 25 språk – en fantastisk bedrift möjliggjord genom hjälp från alla världens hörn. Vi är i brådskande behov av översättningar av det nya flygbladet. Var snäll och kontakta London-adressen om du kan hjälpa till.

Det är speciellt svårt att sprida information ute på landsbygdsområdena, Men om kvinnor i småsamhällen och byar kunde sända in sina nyheter, så kan kvinnor i städerna (och även i andra länder) cirkulera dom genom e-post och/eller fax. På detta sätt så kan de av oss som bor i städerna hjälpa de av oss som bor i byar och på landsbygden och som har lite eller inga resurser eller tillgång till media. 

2002
Vi kvinnor är världens främsta vårdare, som ger nytt liv, och skyddar och tar hand om inte bara människor men planetens liv. Inte undra på att vi alltid har varit de osynliga aktivisterna som skapat rörelser mot krig och orättvisa.

Globala kvinnostrejken, en gräsrotsrörelse mot globaliseringen av massmord och utnyttjande, är en förlägning av det vårdarbete vi utför. I en del länder har vi haft protestmanifestationer varje vecka sedan “USA:s nya krig” började. Som vårdare visar vi rörelsen vägen som kan stoppa alla folkmord: Vi kräver ett slut på den oanständiga militärbudgeten. Dessa massiva resurser måste användas till omsorg, mat, hälsovård, lärande och utbildning. Detta är vägen till att utrota krig och därmed glorifieringen av hänsynslös machomilitarism, som även några kvinnor nu följer som vägen till “jämlikhet”. Det är en katastrof att bara hälften av alla människor tränas i omsorg och andra hälften tränas att tro att de har “viktigare saker att göra”. Istället måste vi alla, kvinnor och män, göra omsorg centralt.

Kan någon förneka att production borde stå omsorg till tjänst istället för mord och vinst? Ändå spenderas mer än 800 miljarder dollar på vapen varje år – och mer pengar har blivit öronmärkta till att bomba länder som Afghanistan där människor svälter, och till att förfölja eller fängsla vemsomhelst varsomhelst som vågar göra motstånd. Antiglobalisering- och antikrigsrörelsen, till vilken kvinnor bidrar med så mycket hårt arbete och energi, har just börjat inse att Investera i Omsorg inte i Mord är ett perspektiv för seger.

Det är därför som strejkens centrala krav är:
Betalning för allt omsorgsarbete – i form av löner, pensioner, mark & andra resurser. Vad är värdefullare än att uppfostra barn och ta hand om andra? Investera i liv & välfärd, inte i militärbudgetar & fängelser.

Detta fastställer kvinnors rätt – även fast vi gör det grundläggand arbete i varje samhälle, räknas inte vårt bidrag. De andra kraven gäller speciella behov, som visar sätten som detta första grundläggande krav skulle förändra världen.

En strejk är det starkaste vapen som arbetare har, och kvinnor, som utför 2/3 av världens arbete är de som arbetar hårdast. När vi slutar, avbryts allt. Du kan se på vår hemsida hur kvinnor och flickor i över 60 länder gjorde de första två strejkerna till en succé, genom att ta åtminstone lite ledigt från sitt arbte, avlönat likväl som oavlönat.

Kvinnor i Uganda gick i tre dagar utan mat för att demonstrera och fira med kvinnor världen över. I Indien marscherade 5000 kvinnor från byar till statens huvudstad. I Perus huvudstad, sammanförde hushållsarbetare gräsrotsorganisationer och landsbygds- och industriella fackföreningar, medan kvinnor från ursprungsbfolkningen möttes i Anderna. Argentinska hemmafruar bildade och höll en demonstration med en samling av kvinnoorganisationer. I Spanien samlades tusentals på Barcelonas centrala torg och en landsomfattande fackförening kallade till en två timmar lång strejk. I Guyana höll kvinnor av afrikanskt och indiskt ursprung och från ursprungsbefolkningen en manifestation mot mord av kvinnor och barn. Kvinnor på Irland demonstrerade utanför skattekontoret för pengarna som de är skyldiga kvinnor. I England marscherade kvinnor till parlamentet. Några amerikanska kvinnor lanserade en internationell protestlista för lika lön och andra marscherade med Justice for Janitors…

2003
Ju mer vi kommer samman som kvinnor för att bryta ner hinder orsakade av hudfärg, etnicitet, nationalitet, religion, språk– som delar upp oss för att utarma oss- ju mer syns gräsrotskvinnors behov och hörs våra krav mot de krig och den vapenhandel som suger upp våra resurser.

Över hälften av världens militära utgifter spenderas av USA. Det är denna militära makt som försäkrar USA ekonomiska överlägsenhet. Den påtvingar oss olja – den största förorenaren – som den största energikällan. Med sina europeiska och israeliska allierade, marknadsför och säljer USA vapen till regeringar överallt för att kriga mot varandra och försvara sin makt över oss. På så sätt används 75% av budgeten i t ex Uganda och Pakistan till militära utgifter.

De senaste månaderna har strejkens huvudkrav, att militärbudgeterna går tillbaka, upprepats av alla slags människor i länder i Tredje Världen och i industriella länder. De har instämt i att bara hotet om krig är en attack på varje liv på Jorden: från mammor som kräver tillgång till rent vatten, mat och välfärd, till krigsveteraner som likt miljoner andra är i akut behov av hälsovård, till avlönade arbetare som tvingats bort från sitt jobb utan nånting att överleva på eller de som kämpar mot låg lön och långa arbetsdagar, till människor med handikapp och pensionärer berövade en värdig inkomst, till barn som förvägrats grundskola och studenter som vägrats bidrag, till hemlösa människor...Alla pekar på de mer än 900 miljarder dollar som spenderas på massförstörelsevapen i världen och kräver att få veta: VARFÖR ÄR MILITÄREN DE SOM PRIORITERAS OCH VI DE SOM MÅSTE KLARA OSS UTAN?

Det här är en ny och enig protest, inte bara mot krig utan också mot utarmandet av vår gemensamma rikedom och resurser för krig. Den globala prioriteringen är att återta militärbudgeten. För detta mål, håller människor på att leta fram nya sätt att organisera, baserade på att varje sektor av människor svarar till andra sektorer, och att vända sig från politisk ambition och partier vars prioritet är deras egna makt. Även om män är de som syns mest, utgör kvinnor alltid ryggraden i antikrigsaktivism.

Vårt nätverk av rörelser är starkare och sträcker sig längre, och sätter oss i kontakt med vad kvinnor gör över hela världen. Kvinnor i Nigeria samlades över stamtillhörighet och ockuperade Shell Oils kontor, som hade exploaterat, korrumperat, dödat och skadat för sin vinst. De krävde en del av dessa otroliga vinster för mat, skolor, hälsovård – för omsorg.

Sådan kamp för överlevnad och förändring är referenspunkter för resten av oss, gör det möjligt för oss att se vår egna smärta i andras erfarenheter, men också till att finna styrka i andras segrar. För att vinna oberoende har vi ofta varit tvungna att "bevisa att vi kan": trycka ner våra behov, ta till oss macho-åsikter, arbeta hårdare än män, nedvärdera vårt obetalda omsorgsarbete, spendera mindre tid med våra barn och familjer och till och med se ner på våra mödrar (medan "de proffesionella" ser ner på oss). Med den Globala Kvinnostrejken tar vi kvinnors prioritering av Investera i omsorg inte i mord till initiativ för förändring.

Att strejka för att ta tillbaka militärbudgeten är en strategi som bara kunde komma från kvinnorna, de som tar hand om andra, men som omsorg självt, är centralt för allas överlevnad: så att sociala tillgångar investeras i omsorg, inte i mord; så att liv och vårdandet av det ännu en gång blir samhällets prioritering, och det arbete kvinnor utför för att skydda liv slutligen erkänns som det grundläggande arbetet i samhället, att delas av alla; och så stoppar vi oljan för krig och kriget för olja som för krig mot oss varje dag.

2004
Strejken är sprungen ur en lång gräsrotstradition som började 1952 med en pamflett kallad A Woman’s Place och som fortsatte 1972 med Power of Women and the Subversion of the Community, nu en klassiker, och Sex, Race and Class 1973*. Alla tre lade fram bevis på att det avlönade arbete kvinnor gör är ett andra jobb, att de arbeten vi utför i hemmet och i samhället utan löner, när vi producerar alla arbetare i världen, och kämpar för att förändra världen, var osynliga men centrala.

Sen dess har vi kämpat för att få ERKÄNNANDE och LÖNER för allt obetalt arbete som kvinnor utför, likaväl som för LIKA LÖN – dessa är gemensamt bidragande faktorer för att bekämpa kvinnors fattigdom, utnyttjande och all slags diskriminering. Enligt FN utför kvinnor 2/3 av världens arbete - allt från amning och uppfostrande av barn till att ta hand om dom som är sjuka, gamla eller handikappade, till att odla, förbereda och laga maten som föder familjer, samhällen och kontinenter (80% av maten som konsumeras i Afrika odlas av kvinnor), till volontärarbete och arbete i den informella ekonomin som städare, sömmerskor, gatuförsäljare & sexarbetare, likaväl som i den formella ekonomin. Här är också kvinnors arbete ofta att ta hand om andra, på sjukhus och i skolor, andra människors hem, barnomsorg och som personliga assistenter...eller som slavarbetare i fabriker – arbeten där män som utför liknande uppgifter också är lågavlönade. Men kvinnor får minst, och konfronteras också ofta med sexuella och rasistiska trakasserier.

I Beijing 1995, vann International Women Count Network, som vi samordnar, ett viktigt FN-beslut, stödd av mer än 1500 organisationer. Nationalekonomin skulle inkludera hur mycket tid av sitt liv kvinnor lägger ner på obetalt arbete och hur mycket värde detta genererar. Trinidad & Tobago och Spanien har gjort detta till en lag - andra länder utför undersökningar om vad människor spenderar sin tid på och tar allt mer hänsyn till obetalt arbete i domstolsbeslut och regeringspolitik.

I Venezuela arbetar vi med de kvinnor som bygger en ekonomi grundad på omsorg och vann Artikel 88 i konstitutionen, som erkänner hushållsarbete som en ekonomisk aktivitet som skapar mervärde och social välfärd och rikedom, vilket ger hemmafruar rätt till socialförsäkring. Strejken har spridit nyheter om sådana genomgripande segrar, och stött den revolutionära processen där kvinnor från gräsrötterna är de mest aktiva deltagarna.

Vi kräver också erkännande av bidraget från de män som aktivt stödjer vår kamp  eftersom de instämmer i att INVESTERA I OMSORG INTE I MORD är prioriteringen för alla arbetare och hela mänskligheten. Män har inte bara kvinnor att tacka för sin dagliga överlevnad – från amning till lagad mat, rena kläder och känslomässigt stöd – men de är också beroende av kvinnors prioritering av överlevnad för att bekämpa Marknadens värden, värden som nu hotar världens överlevnad. Payday, ett nätverk av män, har en hemsida www.refusingtokill.net, som är ett viktigt bidrag till antikrigsrörelsen, och till erkännandet av alla de som riskerar sina egna liv och sin frihet i försvar för allas liv och frihet.

Vi blir ofta tillsagda att om vi ska kunna vinna måste vi enas, men det sägs inte mycket om hur det ska ske (utom från politiska partier som vill leda oss). Vi använder strejken som ett ramverk för enighet – bland kvinnor från olika sektorer, mellan kvinnor och män, inom och mellan länder – därför att den är baserad på att varje sektor accepterar och berikar alla de andras oberoende kamp. Strejken är inte partipolitisk, inte heller separatistisk. Den är ambitiös vad gäller rörelsen för förändring men motsätter sig personlig ambition som underminerar ömsesidigt ansvar.

www.globalwomenstrike.net

home