När vi nu inbjuder dig till att agera tillsammans med kvinnor från många länder på kvinnodagen 2003, vet vi alla att det aldrig förr har varit så bråttom att stoppa världen och förändra den. Vi lever i skräck för att USA:s regering ska använda sina massförstörelsevapen, och släppa lös oräkneligt våld mot människor och miljö. Samtidigt så kan inte mediacensur gömma en växande anti-krigsrörelse av miljoner människor, i Syd och Norr, även i USA, en växande rörelse inte bara mot krig i Irak, men mot alla krig.

Vi har inte precis levt i fred. För miljoner av oss har ekonomisk plundring förstärkts med militärt folkmord – från Kongo till Kashmir, från Palestina till Colombia, Tjetjenien till Sudan, Jugoslavien till Afganistan. Bakom varje rubrik finns kvinnor som kämpar for att samhällen traumatiserade av rädsla och förstörelse ska överleva.

Lika dödligt som vapen är den svält som miljoner av oss står inför. Utöver matbrist påtvingad av dödande ekonomiska prioriteringar, tillkommer översvämmningar och torka orsakade av klimatförändringar. Kvinnor arbetar oupphörligt med att försöka ge familjer tillräckligt med mat för att överleva dagen. För de som tar hand om människor är att organisera för överlevnad samma sak som att organisera för förändring. Men vår överlevnad är inte en ekonomisk prioritering, så vårt arbete för överlevnad är osynligt och räknas inte.

Den 8:e mars varje år annonserar strejkaktioner i över 60 länder på varje kontinent våra krav, som har sina rötter i vår internationella erfarenhet. Ju mer vi kommer samman som kvinnor för att bryta ner hinder orsakade av hudfärg, etnicitet, nationalitet, religion, språk– som delar upp oss för att utarma oss- ju mer syns gräsrotskvinnors behov och hörs våra krav mot de krig och den vapenhandel som suger upp våra resurser.

Över hälften av världens militära utgifter spenderas av USA. Det är denna militära makt som försäkrar USA ekonomiska överlägsenhet. Den påtvingar oss olja – den största förorenaren – som den största energikällan. Med sina europeiska och israeliska allierade, marknadsför och säljer USA vapen till regeringar överallt för att kriga mot varandra och försvara sin makt över oss. På så sätt används 75% av budgeten i t ex Uganda och Pakistan till militära utgifter.

Strejkens huvudkrav är: BETALNING FÖR ALLT OMSORGSARBETE – I LÖNER, PENSIONER, LAND & ANDRA RESURSER. VAD ÄR VÄRDEFULLARE ÄN ATT UPPFOSTRA BARN OCH TA HAND OM ANDRA? INVESTERA I LIV & VÄLFÄRD, INTE MILITÄRBUDGETAR OCH FÄNGELSER. Det riktas till alla regeringar och institutioner som utgör den hierarkiska makten mot oss.

De senaste månaderna har strejkens huvudkrav, att militärbudgeterna går tillbaka, upprepats av alla slags människor i länder i Tredje Världen och i industriella länder. De har instämt i att bara hotet om krig är en attack på varje liv på Jorden: från mammor som kräver tillgång till rent vatten, mat och välfärd, till krigsveteraner som likt miljoner andra är i akut behov av hälsovård, till avlönade arbetare som tvingats bort från sitt jobb utan nånting att överleva på eller de som kämpar mot låg lön och långa arbetsdagar, till människor med handikapp och pensionärer berövade en värdig inkomst, till barn som förvägrats grundskola och studenter som vägrats bidrag, till hemlösa människor...Alla pekar på de mer än 900 miljarder dollar som spenderas på massförstörelsevapen i världen och kräver att få veta: VARFÖR ÄR MILITÄREN DE SOM PRIORITERAS OCH VI DE SOM MÅSTE KLARA OSS UTAN?

Det här är en ny och enig protest, inte bara mot krig utan också mot utarmandet av vår gemensamma rikedom och resurser för krig. Den globala prioriteringen är att återta militärbudgeten. För detta mål, håller människor på att leta fram nya sätt att organisera, baserade på att varje sektor av människor svarar till andra sektorer, och att vända sig från politisk ambition och partier vars prioritet är deras egna makt. Även om män är de som syns mest, utgör kvinnor alltid ryggraden i antikrigsaktivism.

Under året har strejken organiserat många olika saker: antikrigs demonstrationer varje vecka i ett antal länder och dagligt arbete för att försvara vår rätt till välfärd, hälsovård, asyl från utvisning, våldtäkt och annat våld... Vår TIDNING och PROTESTLISTA MOT KRIGET har förberett den 8:e mars genom nyheter om strejkaktiviteter i många länder. Tidningen finns nu på spanska, engelska, swahili och portugisiska och den internationella protestlistan för att INVESTERA I OMSORG, INTE I MORD finns också på många språk.

VENEZUELA I juli, efter inbjudan av regeringens kvinnoinstitut, skickade vi en syster från Guyana, en från Peru och en från USA.

Efter att ha röstat fram president Hugo Chavez till att leda deras kamp, började folket i Venezuela ta tillbaka inkomsten från landets olja för att utrota fattigdomen hos 80% av befolkningen. Snart stod de inför en militärkupp, uttänkt av USA och den rasistiska venezulalanska eliten som hade blivit besegrade genom val efter att ha suttit vid makten i 40 år. Men hundratusentals människor från gräsrötterna – ledda av kvinnor som riskerade sina liv först- tog till gatorna och slog ner kuppen. Nu kallade deras regering, efter den växande övertygelsen att ingen av oss kan vinna utan internationellt stöd, på kvinnliga aktivister för att bygga ett internationellt solidaritetsnätverk.

Strejken berättar historien om kvinnor och denna 21:a århundradets revolution – historien som aldrig berättas om revoultioner – och agerar i dess försvar, och framför allt gräsrotskvinnor bildar sina egna organsiationer för att ersatta de traditionella politiska partierna grundade på marknadsintressen, personlig ambition och korruption. Vi sprider de nyheter som CNN och Fox inte visar om vad vi vinner i Venezuela mot överarbete och fattigdom, vilket är ett föredöme för alla.

ARGENTINA IMF och Världsbankens privatisering och korruption har lämnat hälften av befolkningen i fattigdom. I augusti medverkade fem systrar fran Santa Fe i det Sociala Forumet i Buenos Aires och spred nyheter om hur kvinnor i några av de fattigaste områden har utformat stormöten för att organisera gemensam mat, skaffa akuta bidrag och utmana korruption i distribueringen av hjälp. De fick många värdefulla kontakter i den exploderande latinamerikanska rörelsen för förändring.

TANZANIA Tre systrar från England sammanträffade med en syster från Uganda på en konferens av ammningsförespråkare och Unicef i september. Vi åkte för att fortsätta försvara kvinnor och småbarn från fabrikstillverkad modersmjölksersättning som dödar minst 1,5 miljoner småbarn varje år, mest i länder i Tredje Världen – ett riktigt massförstörelsevapen.

Men vi fann att, som resten av FN, är Unicef en del av den globala marknaden, som arbetar med McDonalds och Coca-Cola, och korrumperar icke-statliga organisationer med bidrag och karriärer för att de ska stödja deras folkmord.* De distribuerar själva modersmjölksersättning, och använder HIV/AIDS som ursäkt. Vi tog upp det desperata, livsviktiga behovet av matsäkerhet för gravida och ammande kvinnor. Det var ett ämne som konferensen vägrade diskutera. Och lokala Afrikanska mödrar, som vet bäst och borde varit centrala för dessa diskusioner, var inte där.

UGANDA Efter detta reste vi för att träffa kvinnoorgansitationen i Kaabong. Våra systrar där tvingas att arbeta otroligt hårt eftersom växthuseffekten medför torka som lämnar dem ständigt på svältens rand. De går många kilometer för att gräva efter vatten som inte ens är säkert att dricka. De bygger hus, odlar den mat de kan och lagar den, tar hand om barn...Varje år går de i tre dagar utan mat för att ta del i strejken och låta världen veta att de organiserar för förändring: för att rena vattnet, för att plantera en fruktträdgård, för att bygga sitt kvinnocenter, för att kräva mer än bara överlevnad och arbete utan slut. En del män stödjer deras organiserande: de vet att samhällets överlevnad beror på det.

BOLIVIA I November tog Aymarasystrar från Peru med sig strejkkraven när de anslöt sig till Quechuakvinnor för att markera dagen mot våld mot kvinnor.

Vårt nätverk av rörelser är starkare och sträcker sig längre, och sätter oss i kontakt med vad kvinnor gör över hela världen. Kvinnor i Nigeria samlades över stamtillhörighet och ockuperade Shell Oils kontor, som hade exploaterat, korrumperat, dödat och skadat för sin vinst. De krävde en del av dessa otroliga vinster för mat, skolor, hälsovård – för omsorg.

Sådan kamp för överlevnad och förändring är referenspunkter för resten av oss, gör det möjligt för oss att se vår egna smärta i andras erfarenheter, men också till att finna styrka i andras segrar. För att vinna oberoende har vi ofta varit tvungna att "bevisa att vi kan": trycka ner våra behov, ta till oss macho-åsikter, arbeta hårdare än män, nedvärdera vårt obetalda omsorgsarbete, spendera mindre tid med våra barn och familjer och till och med se ner på våra mödrar (medan "de proffesionella" ser ner på oss). Med den Globala Kvinnostrejken tar vi kvinnors prioritering av Investera i Omsorg Inte i Mord till initiativ för förändring.

Att strejka för att ta tillbaka militärbudgeten är en strategi som bara kunde komma från kvinnorna, de som tar hand om andra, men som omsorg självt, är centralt för allas överlevnad: så att sociala tillgångar investeras i omsorg, inte i mord; så att liv och vårdandet av det ännu en gång blir samhällets prioritering, och det arbete kvinnor utför för att skydda liv slutligen erkänns som det grundläggande arbetet i samhället, att delas av alla; och så stoppar vi oljan för krig och kriget för olja som för krig mot oss varje dag.

Makt till systrarna mot krig. Stoppa världen och förändra den!

Selma James
24 Januari 2003